Neutral Realistic Film Frame Photography Collage Facebook Cover

Hej fina ni,

Här kommer ni kunna följa min ofiltrerade graviditets berättelse. Min berättelse kommer vara uppdelad i tre kapitel ett för varje trimester av graviditeten samt lite extra inlägg om gender reveal, baby shower, min fästmans upplevelse av vår resa och ett avsnitt om min förlossningsberättelse. Som gravid för första gången är det lätt att bli lite besatt. Leta efter alla möjliga olika bloggar, bilder på gravidmagar och förlossningsberättelser allt för att skapa sig en bild av vad som komma skall. Vem vet kanske det är en och annan besatt ny mamma som letar sig hit. Det finns få saker som är lika spännande, livsförändrande och läskigt som att skaffa barn. 

 

Innan vi var gravida 

Vi planerade att bli gravida vilket i sig är en speciell resa. Som den ambitiösa prestationsprinsessa som jag är skapade jag en tidslinje i sådär 15 års ålder. Jag skulle bli mamma när jag var 26 år. För mig var det viktigt att bli en ung mamma, med goda kroppsliga förutsättningar, ork till att vara busig med mitt barn och till att mäkta med det aktiva liv som jag tänkt mig. Tiden gick och livet fortsatte löpa på, universitetsutbildning, hus, fast anställning inom området jag utbildat mig i och världens bästa fästman. Nu var livspusslet och förutsättningarna på plats. Jag var 26 år och redo att bli mamma. Högsta växeln lades i och målet var satt, ägglossningstest köptes, appar laddades ner, kroppstemperaturer togs, kosttillskott med folsyra köptes och vuxenkramandet var i full gång. Nu så här i efterhand är det lätt att säga att det inte tog så lång tid, nu när jag vet att vi kan få barn och att förutsättningarna är stora att allt kommer gå bra, men där och då var det inte lätt. Varje försök ledde till besvikelse och varje månad kändes som år, livet blev reducerat till en sak, min mens cykel. När vi försökt i fyra månader började hoppet någonstans sjunka, insiken av att jag inte skulle hinna bli mamma innan jag fyllde 27 var för mig jobbig och tro det eller ej kändes det som ett misslyckande. Vi bestämde oss för att slänga vetenskapen, tester och appar i backen och jobba utifrån inställningen går det så går det. Målet var att sluta leva efter mens cykeln och stressa mindre på jobbet och minska oron inför ofrivillig barnlöshet, IVF process, inställningen till adoption och allt annat som finns att noja över. Det var nog precis dessa saker som var framgångsreceptet. Vi stressade mindre, gick på spa på Ellery Beach House, gick på bröllopsmässan, tränade och åt prinsesstårta. Månad fem visade det sig att jag hade ett litet litet knyte i magen som sedan skulle bli vår bebis. 

Eftersom vi försökt i några månader förstod vi snabbt att något var på gång och från och med de där plusset på stickan eller ja plussen på de tre stickorna började ett nytt kapitel, nya tankar och nya känslor. Vi skulle bli föräldrar, spännande men också extremt läskigt. 

  

358805296 1317671162487761 6291316403289310063 n 361400347 276251331681732 1625364911057862044 n silk

  

Första trimestern v.0 till v.14 

För mig har oron avseende missfall varit väldigt långt bort under denna perioden. Tacksamheten över att kunna bli med barn har reducerat oron till noll. Om något går fel har vi många år på oss att försöka igen, då var det helt enkelt inte menat att just detta knyte skulle bli vårt barn. Att beskriva mig som sansad och samlad under denna period är helt fel val av ord. Första delen av min graviditet var faktiskt riktigt jobbig. Inte så mycket illamåendet även om det också var där utan alla känslor. Hetsätande gråtande, skrikande gravida kvinnan som man sätt i tv serien var inte jag utan jag stängde in allt inom mig. Obekväm i min egen hud, en känsla av att något var fel inom mig, helt plötsligt avsky mat som jag tidigare älskat, att inte ha lust med saker jag tidigare tyckt varit kul och förtvivlan över att inte omedelbart känna någon anknytning till det lilla knytet var spöken som jag drogs med de första veckorna. Varför var jag inte så obeskrivligt lycklig och tacksam som man sätt på sociala medier och filmer. Tvivlet trängde sig in, var detta ett tecken på att jag inte var redo. Svaret på alla dessa känslor och frågor var ett enormt flöde av gravid hormoner. Om jag hade kunnat besöka mig själv under dessa veckor hade mina tips varit att gråt ut om du behöver, acceptera att alla känslor är okej, det finns inget rätt och fel och sov när du är utmattad och trött. Pressa inte dig själv till att bibehålla samma ork till aktiviteter, arbetsprestation och positivitet som du tidigare gjort. Det är krävande att skapa ett liv och det tar tid för kroppen att vänja sig, kärleken och anknytningen som du sett på film den kommer sen, jag lovar. 

I samband med att man blir gravid ska man ta en hel del beslut och lägga om en hel del vanor, vilken mödravårdscentral ska man gå till, ska man genomföra tester, när man skall berätta för nära och kära, vad får man äta och vad får man inte äta. För mig var dessa beslut väldigt svåra, speciellt frågan om mödravårdscentral. Jag som inte har ett stort förtroende till vården kände att detta var ett helt avgörande beslut för hur graviditets upplevelsen skulle vara, där och då, livsviktigt. Valet efter timmar av research blev Mamma Mia på Söder. Nu i efterhand kan jag säga att mitt tips är att inte förstora upp det, det kommer nog bli bra oavsett vilken mödravårdscentral du väljer. Det viktiga är att du trivs med barnmorskan och gör du inte det våga byt. 

Att berätta för nära och kära är också något som är spännande men kan också innebära en press. Kanske har man som par inte samsyn i frågan om när eller hur, det hade inte vi till en början. När är det egentligen rätt tid att berätta och vad händer om något går fel?. Balansgången mellan att vid komplikationer motvilligt behöva prata om det eller meddela den negativa nyheten vs att få stöd om något skulle hända var två saker som vägdes fram och tillbaka in i det sista. Vi bestämde oss för att dela nyheten under påsken. Två små bebis strumpor med texten mamma och pappa lades omsorgsfullt ner i ett påskägg som sedan delades ut. Glädjetårar, stora gratulationer och otroligt mycket lycka. Tänk att två små strumpor kan vara symbolen för något så stort.  

När det kommer till kost finns det vissa saker som jag verkligen saknar. Beställningen på vad som skall komma till förlossningen är redan skriven i sten Charkbricka och chèvresallad. Jag som tidigare haft som rutin att äta chèvresallad titt som tätt under veckorna och charkbricka med tryffel salami, magnefico chili varje helg har verkligen fått ställa om. Ska jag vara ärlig är jag riktigt stolt över att jag från ena dagen till den andra bara kunnat sluta helt trots att det är bland det absolut bästa jag vet, imponerad över beslutsamheten. Jag har även fått avsmak från saker jag tidigare älskat, kött, mjölk, kaffe och viss choklad har gått bort helt. Istället har jordgubbar, diverse frukter och oliver stått högt upp på listan.  

Första trimestern var präglad av mycket känslor och en lång nedstämdhet. Vid första besöket på mödravårdscentralen vecka 12 började känslan av lugn och nyfikenhet infinna sig. Helt plötsligt satt vi i ett väntrum tillsammans med flertalet andra kvinnor, kvinnor som alla var gravida, alla skulle bli föräldrar. En otroligt häftig känsla att helt plöstslig vara del av något betydligt mycket större. Vändningen kom vid ultraljudet vecka 14. Helt plötsligt blev det verkligt att jag skulle bli mamma och att vi skulle bli en familj om tre. Även om detta var förståbart för vår omgivning som var överväldigade av lycka, hade jag ännu inte själv landat i känslan. Men nu blev det tydligt att jag inte hade kämpat med illamående och alla känslor i onödan utan samtidigt skapat ett litet liv där inne. Ögonen var fastklistrade på skärmen. Min fantastiska sambo hade tårar i ögonen och försökte få ögonkontakt men jag kunde inte slita mig en sekund, hårt höll jag min fästmans hand, där var du ju, vårt lilla, fina, friska barn. 

  358785344 967120874343063 2566276160043586335 n  359261006 1309964146269459 4797122228829576266 n    359769225 106057185888630 823502959533520820 n361281375 716830340212881 2146115277043997484 n 

Gravid vecka för vecka  

  • v.3 Vi fick veta att vi var gravida 
  • v.4 Gick på visning av bröllopslokal, 0,5 mm. 
  • v.5 Berättade för min bästa vän att jag var gravid 
  • v.6 Gick på bio och såg filmen Szazam, åt pizza på MenoMale 
  • v.7 På började en kurs i java programering 
  • v.8 Tog kontakt med en mödravårdscentralen 1,5 cm. 
  • v.9 Berättade för min syster att jag var gravid 2-3 cm. 
  • v.10 Berättade för våra föräldrar och syskon att vi väntade barn (Påsk). 3 cm. 
  • v.11 Magen börjar bli större, första magbilen. 4,5 cm. 
  • v.12 Första besöket hos barnmorska. 15 gram 5,5 cm lång (polmmon) 
  • v.13 Var på jobbresa till Kalmar, 60g 6 cm 
  • v.14 Första ultraljudet i samband med kubbtest, 70 g, 8 cm 

Gravidsymptom under första trimestern: Extrem trötthet, nedstämd, spänd mage, kissnödig. 

 Här var min ofiltrerade berättelse om den första trimestern. Ses under vår gender reveal!